In english
MENY
Opinion

Debatt: ”Svårt med förtroende för förtroendevalda som skyddar tobaksindustrin mer än barnen”

2018-04-05

Regeringens förslag om ny tobakslag är, liksom riksdagens behandling av förslaget, tydligt märkt av tobakstillverkarnas särintressen. Denna påverkan på folkhälsopolitiken från ekonomiska och beroendeskapande intressen innebär ett brott mot innebörden i såväl barnkonventionen som tobakskonventionen. Det faktum att det enligt tobakskonventionen ”finns en grundläggande och olösbar konflikt mellan tobaksindustrins och folkhälsans intressen” tycks inte besvära många svenska politiker skriver här företrädare för Tobaksfakta – oberoende tankesmedja i ett öppet brev till regering och riksdag.

Det börjar tidigt. Omkring sjutusen foster exponeras varje år i vårt land för nikotin genom moderns rökning eller snusning. Ingen förälder vill att ens barn ska börja röka eller snusa. Trots det är ungefär var femte vuxen i ”föräldraålder” daglig användare av tobak. Skyddet av det växande livet, viljan att vara det goda föredömet utkämpar dagligen en svår kamp mot nikotinberoendet. I den kampen ger samhället i dag inte tillräckligt stöd. Tobaksproblemet ärvs fortfarande mellan generationer, trots all kunskap om negativa effekter på hälsa, miljö och ekonomi. Trots att effektiva åtgärder som kan bryta förloppet finns.  

Den globala tobaksepidemin beräknas årligen döda minst 7 miljoner människor varav flertalet lever i utsatta länder. Den har initierats och underhållits i över hundra år av en industri som genom en lika cynisk som skicklig taktik lyckats förhindra, försvaga eller skjuta upp samhällets försök att begränsa. Tobaksindustrin bygger på korruption, skuldslaveri, barnarbete och miljöförstöring i tobaksodlande länder – ett faktum som även svenska snusentusiaster bör besinna.

Tobakskonventionen (WHO:s Framework Convention on Tobacco Control) är världssamfundets samlade svar på den globala tobaksepidemin. Den samlar i ett stort antal artiklar och riktlinjer alla de åtgärder som – tillsammans – befunnits kunna varaktigt minska tobaksbruket. Konventionens mål är att ”skydda nuvarande och framtida generationer från de förödande hälsomässiga, sociala, miljömässiga och ekonomiska konsekvenserna av tobaksbruk och exponering av tobaksrök…” Anslutande länder ska bland annat ”mobilisera starkt politiskt engagemang”, ”inrätta och finansiera en stark nationell samordnande funktion för arbetet” och – inte minst – ”skydda folkhälsopolitiken från påverkan av kommersiella och andra intressen inom tobaksindustrin”.

En aktuell sammanfattning (Tobakskonventionen, andra upplagan, 2018) kan laddas ner från www.tobaksfakta.se – en läsning som kan göra riksdagsarbetet lättare.

Barn har rätt till bästa möjliga hälsa
I dag har 181 länder ratificerat konventionen, Sverige redan år 2005. Genom ratificeringen har vi förbundit oss att inkludera konventionens åtgärder i vår lagstiftning. Denna process har gått besvärande långsamt. Regeringens aktuella förslag nu är ett steg – om än litet. Att det ändå väcker motstånd illustrerar den okunskap som finns i samhället om konventionen.

De mest kontroversiella förslagen rör rökfria utemiljöer och begränsningar i marknadsföringen av tobaksvaror på säljställen. I samband med riksdagens behandling av propositionens förslag är det av särskilt intresse att påminna om en annan konvention med starka paralleller till tobakskonventionen, nämligen FN:s konvention om barnets rättigheter, barnkonventionen. Den ratificerades av Sverige redan 1990 men först på senare år har uppmärksammats hur väl den samstämmer med och förstärker tobakskonventionen.

Barnkonventionen konstaterar att varje barn har en rätt att åtnjuta bästa uppnåeliga hälsa. Detta står i skarp motsättning till tobaksindustrins agerande: t.ex. barn som främsta målgrupp för marknadsföring (för att ersätta vuxna döende kunder) och barn i tobaksproduktionen (istället för i skolan). Konventionen uppmanar också samhället att ”vidta alla effektiva och lämpliga åtgärder i syfte att avskaffa traditionella sedvänjor som är skadliga för barns hälsa”. Kan politikens svaghet för snusindustrins intressen vara ett problem här?

Propositionens förslag om utvidgade rökfria miljöer påminner oss om samhällets skyldighet att tillämpa ett barnperspektiv: barn är mer känsliga än vuxna för passiv rök och kan inte lika lätt skydda sig från exponering. Rökfria miljöer i sig bidrar också till den avnormalisering av rökning som är en viktig del i orsaken till minskande rökning i samhället – till gagn för barnet. Barns bästa ska komma i främsta rummet – deras rätt till en rökfri samhällsmiljö ska vara överordnad ”rätten” att röka.

Också när det gäller propositionens förslag om restriktioner i marknadsföring på säljställen av tobaksvaror bör politikerna fräscha upp kunskapen om barnkonventionen. Barn är en viktig målgrupp för reklam av olika slag eftersom nio av tio börjar använda tobak före 18 års ålder, se bara på produktutvecklingen med mängder av smaktillsatser. Forskning visar entydigt på ett samband mellan exponering av reklam och tobakskonsumtion hos barn. Marknadsföring av tobak är därför inte förenlig med barnets rätt till hälsa och inte heller till rätten att skyddas mot utnyttjande.

Slutsatsen är att respekt för barnets rättigheter kräver att vi lever upp till tobakskonventionens ”portalparagraf”: Tobaksindustrin kan inte tillåtas att påverka folkhälsopolitiken.

Tobakskonventionen omfattar all tobak
Tobaksvaror är inte vilka produkter om helst. De ska därför inte hanteras som vanliga produkter och handelsvaror. Snusets reglering som livsmedel är t.ex. en oegentlighet tillkommen genom politisk inkompetens. Att snusets effekter på hälsan med nuvarande kunskap bedöms lindrigare än rökningens betyder inte att snuset ur marknadsföringssynpunkt ska behandlas lindrigare än cigaretter. Tobakskonventionen är tydlig – den omfattar alla tobaksformer. Inte heller barnkonventionen ger stöd för särbehandling av snuset.

Oavsett hur mycket mindre skadligheten är jämfört med rökning ska snusning inte betraktas som en ofarlig ersättning. Snuset har allvarliga hälsoeffekter. Risken ökar för dödlig hjärtinfarkt och stroke. Vid hög förbrukning ökar risken för diabetes. Snusning är liksom rökning förenad med allvarliga skadeverkningar för fostret – nyligen har rapporterats om störning av hjärtrytmen hos spädbarn vars mödrar snusat under graviditet.

Snus räddar liv! lyder snusindustrins mantra. Men snus har ingen hälsobringande verkan i sig. Räddar liv gör man genom att sluta röka. Räddar liv på sikt gör vi genom att med kända åtgärder skydda våra unga från att börja experimentera med tobak och riskera ett livslångt nikotinberoende. Räddar liv gör ett samhälle som satsar på tillgängligt och kompetent avvänjningsstöd i hälso- och sjukvården. Sådana resurser kan öka när vi genom minskat tobaksbruk minskar belastningen och kortar köerna i sjukvården – ett samband vi tyvärr sällan hör från beslutsfattare som – med all rätt – är bekymrade över vårdköerna.

Genomgående för negativa synpunkter i allianspartiernas motioner är att man från sitt vuxenperspektiv betraktar regeringens förslag som spretiga ”förbud” och ”begränsningar” för enskilda vuxna medborgare som vill ha rätt att agera enbart efter eget huvud. Denna brist på medvetenhet om barnkonventionens perspektiv och tobakskonventionens bredd främjar inte barnets rätt till en tobaksfri uppväxt. Den rätten är alla vuxnas ansvar. Också riksdagsledamöters.

Införandet av rökfria restauranger lärde oss att även djupt rotade inställningar i befolkningen kan påverkas. Trots obstruerande insatser från tobaksindustrin och restaurangägarna. Opinionsundersökningar visar att det nu drygt tio år senare finns ett starkt stöd i samhället för en begränsning av tobaksindustrins möjligheter att fortsätta sin destruktiva verksamhet att vinna kunder i ytterligare generationer. Varför strävar de politiska partierna inte att hinna ikapp sina väljare?

Regering och riksdag bör tillsammans besinna sitt ansvar för de åtagande Sverige gjort gentemot barnkonventionen och tobakskonventionen. Sitt ned, läs på konventionerna, gör om! Börja med tobakskonventionens artikel 5.3 och byt ut industrins svängdörrar i regerings- och partikanslier.

Då kan vi återfå det förtroende som ett lands politiska ledning bör åtnjuta. Ni har ett val. Men det är vi som väljer.

Per Haglind, docent, ordförande i Tobaksfakta – oberoende tankesmedja
Göran Boëthius, docent, styrelseledamot i Tobaksfakta – oberoende tankesmedja

 

 

Kommentarer inaktiverade.