Göran Boëthius menar att det var si och så med Svenska kyrkans prioritering av barnets bästa under den gångna mandatperioden:

”En motion behandladesav kyrkomötet 2015 om att Svenska kyrkan – i kraft av sitt samhällsansvar – måtte stödja ett förslag om ett politiskt beslut om en långsiktig utfasning av tobaksrökning, Tobacco Endgame – Rökfritt Sverige 2025. Förslaget innebär att samhället, genom att införa de åtgärder som Världshälsoorganisationen (WHO) anger i sin tobakskonvention, halverar dagligrökning till mindre än fem procent i befolkningen fram till år 2025. Tobakskonventionen har samma status som barnkonventionen och är ratificerad av 180 länder inklusive Sverige (redan år 2005).

Dessa åtgärder skulle dramatiskt minska den ojämlika sjukligheten och samhällets betydande ekonomiska börda av rökningen. Men en lika värdefull effekt av förändringen vore att man äntligen skulle kunna påverka det faktum att tobaksbruket gått i arv från generation till generation på grund av samhällets oförmåga att hantera tobaksindustrin och dess marknadsföring.

Även om tobaksrökningen kontinuerligt minskatexponeras unga i betydande omfattning. Exponeringen är både fysisk och mental. Fysiskt exponeras fostret av moderns rökning eller snusning, likaså under amningen. Föräldrarnas rökning påverkar barnet som är extra känsligt under uppväxttiden. Mentalt påverkas barnet av rökande förebilder i och utanför familjen. I själva verket är barn och unga en mycket medveten målgrupp för marknadsföringen, massivt och skickligt placerad invid godiset, på musikfestivaler etc, allt för att locka till testning och riskera livslångt beroende och sjukdom. Självklart är tobaksindustrin beroende av dessa nya kunder allteftersom de gamla dör bort i förtid i sviterna av sin rökning…

Hur gick det med motionen? Jo, den bifölls av Kyrkolivsutskottet men blev sedan nedröstad av några drogliberala och oinformerade röster. Det innebär alltså att Svenska kyrkan ställde sig på tobaksindustrins sida i stället för på barnets.”