fbpx
In english
MENY
Nyheter

Öppet brev till regeringens alla ministrar – så här kan ni minska tobaksbruket!

2019-02-06

Ett minskat tobaksbruk är ett ansvar för hela regeringen. Inom ramen för Tobaksfaktas kampanj Fimpa ciggen tillsammans! får därför alla ministrar i den nya regeringen i dagarna ett brev där de får information om vad just de kan göra för att minska bruket av tobak. Tillsammans har de möjlighet att göra stor skillnad. Läs hela brevet nedan.

Tobaksfrågan är en viktig fråga globalt, för det svenska samhället, och inte minst för de individer som drabbas. Globalt dör fler än sju miljoner människor årligen av sitt tobaksbruk. Kostnaderna för tobakens skadeeffekter har i internationella studier beräknats uppgå till två procent av BNP. En ny uppskattning av samhällskostnaderna i Sverige visar att de uppgår till minst 75 miljarder kronor. Varje år.
Tobaksindustrins verksamhet i länder med tobaksodling innebär dessutom ökad miljöförstöring, fattigdom och barnarbete – det gäller all tobak oavsett om den används för tillverkning av cigaretter eller snus. Tobaksbolagens idérikedom är fortsatt stor eftersom de inser att den konventionella cigaretten inte har någon framtid. Marknadsföring av nya produkter, t ex e-cigaretter, är tydligt riktad mot ungdomar, de som ska garantera fortsatta vinster. Generation efter generation sugs in i ett nikotinberoende som ofta blir livslångt och hälsovådligt, och inte sällan dödligt.

Bredden av tobaksbrukets effekter – liksom av de nödvändiga åtgärderna för att minska bruket – gör det angeläget att engagera hela regeringen i ett förebyggande arbete. Trots den globala och nationella hälsokatastrof som tobaksbruket utgör har frågan hittills legat under den svenska regeringens radar. Det är hög tid att regeringen – och riksdagen – inser att det finns en olösbar konflikt mellan tobaksindustrins och folkhälsans intressen. Detta är en av tobakskonventionens grundteser, ratificerad av Sverige redan 2005: tobaksindustrin eller dess allierade ska inte tillåtas påverka folkhälsopolitiken.

En ny regering betyder också nya möjligheter. Här kommer några exempel på viktigt arbete som ligger framför ministrar som vill föra en politik som ligger i våra ungdomars och folkhälsans intresse, snarare än tobaksindustrins:

Socialministern är sannolikt medveten om den betydande börda som långvarig rökning orsakar i alla vårdformer: 100 000 vårdkrävande insjuknande och 12 000 döda årligen i Sverige på grund av regelbunden rökning. Till sjukvårdens kostnader kommer kommunernas nota för omsorgen av rökningens invalider. Tobaksfaktas vision, presenterad redan 2014, Tobacco Endgame – Rökfritt Sverige 2025 innebär att den dagliga rökningen ska ha minskat till mindre än fem procent i befolkningen till år 2025 – och det målet är möjligt genom ett konsekvent införande av tobakskonventionens alla åtgärder. Regeringens stöd för målet 2025 har införts i ANDT-strategin 2016-2020 – men någon konkret handlingsplan med åtgärder för att kunna nå målet har dessvärre ännu inte presenterats. 
Tobaksfakta har i sin verksamhet påvisat synergieffekter mellan barnrättskonventionen och tobakskonventionen: barns rätt till en tobaksfri uppväxt är vuxnas ansvar. Att ensidigt fokusera på barn som målgrupp ger blygsam effekt – så länge inte vuxenvärlden visar vägen genom att tobakskonventionens alla åtgärder tas på allvar. Viktigt är därför att fortsatt arbete med såväl barn- som tobakskonventionen drar lärdom av dessa erfarenheter. Barns rätt till hälsa kan aldrig uppnås så länge som tobaksindustrin relativt ohotat kan fortsätta sin marknadsföring och hitta nya unga konsumenter.

Utbildningsministern: ’Tobaksfri skoltid’ borde vara en självklar bas för skolans hälsofostrande ansvar – efter 20 års misslyckade försök att få till ’rökfria skolgårdar’.

Finansministern verkar hittills inte vara särskilt störd av den årliga förlustaffär för samhället som tobaksbruket innebär. Rökningens kostnader beräknas flera gånger överstiga samhällets inkomster av tobaksskatter. En kontinuerligt ökande skattehöjning på tobaksvaror är den internationellt bäst dokumenterade åtgärden för minskad konsumtion. Smuggling och illegal handel uppges ofta som negativa effekter av skattehöjning – dock med osäkra samband. Åtgärder bland annat inom EU är på väg för att motverka dessa risker. Tobaksfaktas nya faktablad och rapport visar vägen!

Finansmarknadsministern är säkert informerad om att investeringar i tobaksindustrins verksamheter av till exempel AP-fonderna alltmer betraktas som långsiktigt riskfyllda och alltså inte förenliga med den hållbarhet som regeringen vill främja. Fjärde AP-fondens beslut att avsluta sådana investeringar bör uppmuntras hos fler! Kunder i t ex Folksam och KPA Pension slipper numera acceptera att deras pensionsmedel placeras i tobaksindustrin.

Civilministern påminns – i sitt ansvar för regeringens Agenda 2030-arbete – att tobaksbruket i vid mening spelar in i alla Agendans 17 mål, inte bara i hälsomålet. Ett konsekvent genomförande av tobakskonventionens åtgärder bedöms nödvändigt för att nå hållbarhetsmålen.

Näringsministern måste påminnas om att tobaksvaror – liksom bland annat alkohol och läkemedel – inte är att betrakta som vilka tillverkningsprodukter eller handelsvaror som helst. Tobaksvaror av olika slag har ett vitt spektrum av skadeverkningar – där traditionella cigaretter är de mest dödande – men gemensamt för alla inklusive snus är att de skapar ett ofta livslångt beroende, vilket förstås är tillverkarens avsikt och incitament. Tobakskonventionen omfattar därför alla tobaksformer vilket innebär att ingen tobakstillverkare ska ha något inflytande över samhällets folkhälsopolitik. Klagomålen från handeln om minskade förtjänster, när försäljningen genom olika åtgärder minskar, är förväntade – men sorry! det är faktiskt det som är meningen: att försäljningen SKA minska.

Landsbygdsministern bör genomskåda snusindustrins motiv för att kräva att snustillverkningen ska regleras som livsmedel! Argumenten för denna oegentlighet – ”att produkten stoppas i munnen”, ”att tillverkningen måste underställas livsmedelstillverkningens stränga krav på hygien etcetera” – är absurda för en produkt som förstås är en tobaksprodukt och ska regleras som sådan. Vi återkommer under våren 2019 med resultat av en opinionsundersökning som visar att svenska folket anser att regleringen av snus bör skärpas.

Utrikesministern bör stoppa ofoget att låta snusindustrin nyttja svenska ambassader utomlands som marknadsföringsplatser för sina produkter. Detta är inte förenligt med tobakskonventionen.

Justitieministerns roll och inställning är viktig i ställningstagande till begränsande förslag till marknadsföring och deras förhållande till grundlagen. Formuleringen i Regeringsformens §2 – ”Särskilt ska det allmänna trygga rätten till arbete, bostad och utbildning samt verka för social omsorg och trygghet och för goda förutsättningar för hälsa” (vår kursivering) – borde kunna hålla industrins marknadsföring av tobaksvaror stången.

Miljöministern och Biståndsministern bör, i ljuset av svenska ambitioner i det globala arbetet, motarbeta de omfattande miljöskador som följer av tobaksodling. Sveriges, i internationell jämförelse, begränsade cigarettkonsumtion utgör ingen ursäkt – problematiken rör också en omfattande snusförbrukning.

Sammanfattningsvis:

Sveriges ratificering av tobakskonventionen innebär att vi förbundit oss att föra in dess innehåll i vår egen lagstiftning. Tobakskonventionen bör därför och äntligen vara påbjuden läsning för alla ministrar i regeringen, oavsett färg
Vi skickar ett ex på posten. Läs den – för våra barns skull!

 

Med vänlig hälsning,
På uppdrag av Tobaksfakta – oberoende tankesmedja www.tobaksfakta.se

Göran Boëthius, docent, styrelseledamot Tobaksfakta, boethius@tobaksfakta.se
Hans Gilljam, professor em, ordförande Läkare mot Tobak, hans.gilljam@ki.se

Läs mer om kampanjen Fimpa ciggen tillsammans!

Comments are closed.