• Misslyckat försök till samordning av ANTD-begreppet; Skillnaderna mellan drogerna negligeras och tobaksinsatserna hamnar ”i fel sällskap”, alternativt bagatelliseras.

Tankesmedjan Tobaksfakta har tidigare framfört att vi välkomnar försöket att samla ANDT-insatserna i en gemensam strategi och att formulera gemensamma övergripande mål för politiken. Men i en sådan strategi måste även olikheterna respekteras – något som brister väsentligt i såväl propositionen, åtgärdsprogrammet för 2011 som åtgärdsprogrammet för 2012. De skillnader som trots allt finns mellan drogerna gör tyvärr att ANDT-begreppet i många delar i det aktuella åtgärdsprogrammet liksom förra årets program känns alltför konstruerat. Inom tobakspreventionen talas det t ex aldrig om riskbruk eftersom allt bruk är skadligt. Detta begrepp förekommer tyvärr många gånger i programmet och ofta i ett besvärande sammanhang tillsammans med alkoholinsatserna. Man talar t ex om att skjuta upp tobaksdebuten. Inom tobakspreventionen gäller i allt väsentligt att förebygga allt tobaksbruk. Även om också ett uppskjutet bruk har en viss betydelse kan detta aldrig vara ett huvudsyfte när det gäller tobaken.

En av ohälsans största profitörer, kanske den allra största, – tobaksindustrin – är dessutom mycket mån om att förstärka dylika resonemang av typen ”förbjuden frukt”. När dessutom de flesta konkreta insatser som föreslås fokuserar på just efterlevnaden av åldersgränsen liksom insatser i skolan, utan att samtidigt föreslå någon som helst kontroll av tobaksindustrin, kan Tankesmedjan Tobaksfakta utifrån internationella erfarenheter förutspå att insatserna inte kommer att få någon större effekt på tobaksbruket. Det finns idag omfattande kunskap om att såväl insatser för efterlevnad av åldersgränsen som skolinsatser aldrig bör vara huvudinriktningen i arbete för att förebygga tobaksdebut bland unga. Visst har skolan en viktig uppgift i att förebygga tobaksdebut, men skolan har mycket begränsade möjligheter att agera om inte andra aktörer verkar i samma riktning genom t ex att tobaksindustrins möjligheter att marknadsföra sig till unga begränsas. Detta kan ske bl a genom exponeringsförbud av tobaksvaror och på sikt neutrala paket med varningsbilder.

• Det saknas helt vetenskapligt stöd för en stark fokusering på efterlevnad av åldersgränsen.

När det gäller Tobakskonventionens Artikel 16 och efterlevnaden av åldersgränsen kan det vara värt att erinra om att just dylika insatser är det som minst förordas i världen utifrån kunskapsläget. Tillsammans med Artikel 17 anses denna till skillnad från andra artiklar i Tobakskonventionen helt sakna evidens. Artikel 16 kom tyvärr till av mera känslomässiga skäl än av faktamässiga. Slutsatsen i Cochrane’s systematiska genomgång från 2005 är att åtgärderna oftast är verkningslösa samtidigt som de kräver stora resurser som i stället borde användas för opinionsbildande insatser till stöd för andra åtgärder som annars riskerar att inte få avsedd effekt. Naturligtvis kan vissa insatser för att öka efterlevnaden av åldersgränsen ha ett berättigande i ett brett åtgärdsprogram, men aldrig i någon större omfattning. Tankesmedjan Tobaksfakta vill rekommendera läsning av Stead LF, Lancaster T, Interventions for Preventing tobacco sales to minors. Cochrane Database Syst. Rev. 2005;(1): CDOO 1497.v som redovisar de slutsatser som Tankesmedjan Tobaksfakta här refererat.

• Ungdomars tobaksbruk kan inte förhindras med någon mirakelmetod. Effektiva metoder är redan kända, men tillämpas inte.

Tankesmedjan Tobaksfakta är också förvånad över att man satsar stora resurser på att se över vad som bidrar till ungdomars tobaksdebut eftersom detta är ett mycket välstuderat område där det finns tillräckligt med kunskap om vilka faktorer som påverkar. Här finns dessutom en systematisk kunskapsöversikt som Statens folkhälsoinstitut gjorde redan 2002 (A Hedin och C Källerståhl) som fortfarande är aktuell och som tydligt visar att det hela inte alls är något metodproblem. Det finns också utmärkta genomgångar från Storbritannien och t ex NICE.

Vilka åtgärder som effektivt minskar ungdomars tobaksbruk är väl definierat idag. Det handlar om en kombination av olika åtgärder som lagstiftning kring bl a tobaksindustrins marknadsföring, en aktiv prispolitik, information, utbildning samt avvänjningshjälp.

Ju flera av dessa faktorer som finns på plats, desto större är chansen till en tobaksfri uppväxt. Det är viktigt att det tobakspreventiva arbetet bland barn och unga inte isoleras från annat samhällsarbete mot tobak. Barn, tonåringar och vuxna lever tillsammans och påverkar varandra i vardagen. Insatser riktade till unga gör mindre nytta om man inte samtidigt arbetar med vuxnas attityder och normer. Med en helhetssyn ökar möjligheterna att minska tobaksanvändningen i alla åldersgrupper och därmed skadeverkningarna i form av sjukdom och för tidig död.

• Det är inte marknadsföringen på Internet som är det stora problemet i tobaksfrågan utan den vanliga marknadsföringen som fortsätter att tillåtas på försäljningsställen.

Förslaget att undersöka effekter på konsumtionen av marknadsföring på Internet kan vara motiverat. Samtidigt ställer vi oss starkt frågande till hur regeringen helt kan undgå att behandla de typer av marknadsföring som vi idag redan har tillräckliga kunskaper om för att konstatera att de kraftigt påverkar nyrekryteringen av barn och ungdomar till ett livslångt tobaksbruk. Vi talar här om marknadsföringen på säljställen. Den öppna marknadsföringen gör det även svårare för vuxna att sluta och borde vara regeringens fokus om man menar allvar med sina satsningar. Ett verkningsfullt förslag vore t ex ett exponeringsförbud av tobak. Finansanalytikern Morgan Stanley sa 2007 följande om denna viktiga åtgärd; ”Enligt vår bedömning, efter en aktiv pris- och skattepolitik, är det två typer av regleringar som borde bekymra tobaksindustrin mest och det är dels ett exponeringsförbud av tobak på försäljningsställen och dels införandet av neutrala paket. Bägge åtgärderna kommer att kraftigt begränsa tobaksindustrins möjligheter att marknadsföra sina produkter.”

• Om Sverige vill leva upp till Tobakskonventionen behövs andra åtgärder, som t ex att ta till sig de rekommendationer som antagits efter att Sverige ratificerade konventionen 2005 .

Om regeringen menar allvar och vill förebygga tobaksdebut är det enda rimliga att ta utgångspunkt i Tobakskonventionen, ett juridiskt bindande avtal som ju även Sverige har ratificerat. Regeringen bör i handling visa att man menar något med målområde 7, att aktivt verka för att WHO:s Ramkonvention om tobakskontroll förverkligas i vårt land. Tobakskonventionen är ett levande dokument som ständigt utvecklas. Sedan Sverige ratificerade 2005 har en rad rekommendationer tillkommit för att stärka tobakspolitiken. Att det svenska tobaksförebyggande arbetet ska anpassas, som regeringen framhåller i åtgärdsprogrammet, efter Tobakskonventionen, borde innebära att man följer och deltar i denna utveckling samt tar till sig de nya åtgärdsförslagen.

Exempel på rekommendationer som parterna, inklusive Sverige, kommit överens om sedan 2005 är bildvarningar på tobaksprodukter, exponeringsförbud av tobaksvaror, neutrala paket, policies för att hålla tobaksindustrin borta från folkhälsopolitiken och vikten av informationskampanjer till allmänheten för att visa på tobaksindustrins arbetsmetoder för att rekrytera nya konsumenter.

• Tobaksindustrin och dess allierade måste hållas utanför de näringslivsdialoger som planeras under 2012.

Till sist en kommentar om de planerade näringslivsdialogerna. Med anledning av Tobakskonventionens artikel 5.3 om tobaksindustrins inflytande på tobakspolitiken så förutsätter Tankesmedjan Tobaksfakta att tobaksindustrin på intet sätt tillåts delta i de planerade dialogerna med näringslivet. Att inbjuda till dialoger med tobakstillverkare skulle vara ett allvarligt brott mot artikel 5.3 i WHO:s Tobakskonvention. Tobaksfakta vill också i detta sammanhang erinra om temat för WHO Tobaksfria dag 31 maj 2012; ”Stoppa tobaksindustrins inflytande på folkhälsopolitiken”.

Sammanfattningsvis kan Tankesmedjan Tobaksfakta konstatera att tobaksfrågan inte heller i årets åtgärdsprogram prioriteras och att de åtgärder där investeringar görs, förutom skattehöjningarna och arbetet för fler rökfria miljöer, kommer att få mycket liten om alls någon effekt på ungdomars tobaksdebut eller -vanor. Det är också allvarligt att Sverige inte alls låter sig inspireras av det pågående arbetet inom Tobakskonventionen till skillnad från t ex Australien, Storbritannien, Turkiet, Uruguay och våra nordiska grannländer som Finland och Norge. Sedan Sveriges ratificering 2005 har få relevanta insatser, förutom skattehöjningarna, genomförts. Istället har Sverige motarbetat den internationella utvecklingen mot införande av t ex neutrala paket och exponeringsförbud av tobaksvaror. Samtidigt fortsätter man i strid mot Tobakskonventionens artikel 5.3 att stödja Sveriges tobaksindustri i dess exportambitioner och försök att utöka sina marknader i EU för snuset.

Våra ungdomars hälsa är viktigare än tobaksindustrins vinstintressen. Detta borde också styra ANDT-strategin och dess åtgärdsprograms insatser för att bekämpa tobaksbruket.