– Man kanske kan tro att detta bara gäller mindre utvecklade länder i andra delar av världen, men så är det inte. Tobaksbruk håller människor kvar i utsatthet, dålig ekonomi och ohälsa även här i Sverige, framhåller Barbro Holm Ivarsson, ordförande i Psykologer mot Tobak, en av Tobaksfaktas medlemsorganisationer.

Barbro Holm Ivarsson är expert på tobaksavvänjning och arbetar bland annat för att öka kunskaperna om tobak och avvänjning bland personal inom socialtjänsten, psykiatrin och beroendevården. Hon vill öka medvetenheten om att tobaksbruk är en fattigdomsfälla som bidrar till att bevara de stora hälsoklyftorna i vårt land.

Lågutbildade mår sämre och lever kortare

Statistik från Folkhälsomyndigheten talar sitt tydliga språk om dessa hälsoklyftor. I Folkhälsans utveckling – årsrapport 2017 skriver myndigheten att trots att det finns många positiva folkhälsotrender, fortsätter hälsoskillnaderna mellan hög- och lågutbildade att vara stora i Sverige. År 2016 uppgav 81 procent av personer med eftergymnasial utbildning att de hade bra eller mycket bra hälsa. Av dem med utbildning till och med gymnasienivå hade 68 procent bra eller mycket bra hälsa och i gruppen med enbart grundskola 66 procent.

Skillnaderna bidrar till att personer med låg utbildning lever kortare liv, trots att mycket av ohälsan skulle gå att förebygga och åtgärda. Den återstående medellivslängden vid 30 års ålder är flera år längre i gruppen med eftergymnasial utbildning än i gruppen med enbart grundskola eller motsvarande. Mycket tyder också, enligt Folkhälsomyndigheten, på att hälsoklyftan snarare ökat än minskat de senaste tio åren.

Lågutbildade och socialt utsatta röker mer
Samtidigt som lågutbildade har sämre hälsa, rapporterar de också mindre hälsosamma levnadsvanor. Det gäller inte minst rökning, visar Folkhälsomyndighetens nationella folkhälsoenkät Hälsa på lika villkor?. Rökningen minskar visserligen i alla samhällsgrupper, men andelen rökare är mer än dubbelt så stor bland personer med kortare utbildning som bland dem som utbildat sig vidare efter gymnasiet. År 2016 rökte 5 procent av de högutbildade dagligen, men 11 respektive 12 procent av dem som slutat studera efter gymnasiet och dem med enbart grundskola.

Lika stora skillnader i rökvanor finns mellan personer i olika sociala och ekonomiska situationer. Nästan en femtedel, 19 procent, av dem som har sjukpenning eller annan ersättning röker dagligen. Samma sak gäller 16 procent av de arbetslösa, men bara 8 procent av de yrkesarbetande.

Bland personer som anger att de lever i ekonomisk kris och/eller inte kan klara en större oväntad utgift röker 18-19 procent varje dag, jämfört med 6-7 procent av dem som har det bättre ställt.

Andra undersökningar har visat att bland patienter i psykiatrin och beroendevården kan det vara en så stor andel som 50 procent som röker.

Alla som vill har rätt till tobaksavvänjning
Sambanden mellan livsvillkor, levnadsvanor och hälsa är komplicerade. En väg som de flesta är ense om är viktig att gå för att minska hälsoklyftorna är att minska den social ojämlikheten och förbättra livsvillkoren för dem som har det sämst. Det förbättrar ofta även levnadsvanor och hälsa.

Men Barbro Holm Ivarsson anser att samhället också måste satsa på riktade insatser här och nu för att ge socialt och ekonomiskt mindre gynnade personer möjlighet att leva mer hälsosamt och må bättre. Hon vill att de som arbetar inom socialtjänst, psykiatri och beroendevård ska fråga dem de möter om rökningen och erbjuda dem stöd och hjälp att sluta.

– Av missriktad välvilja och rädsla att kränka personerna tar personalen ofta inte upp rökningen. Det finns en myt om att utsatta och psykiskt sjuka inte vill och kan sluta röka. Men studier visar att de vill sluta i lika hög grad som alla andra – och de klarar det om de får det professionella stöd de behöver, säger hon.

– Den verkliga kränkningen är att inte diskutera rökningen trots att den så starkt bidrar till deras ohälsa och dåliga ekonomi. En person som röker ett paket om dagen kan spara 18-20 000 kronor om året på att sluta, och många röker betydligt mer. Det kan göra att man får avstå exempelvis nöjen, kläder och till och med läkemedel och mat.

– Att sluta röka innebär en stor förbättring av livskvaliteten, man får bättre ekonomi samtidigt som hälsan blir bättre och man orkar mer.

Hon framhåller att den internationella tobakskonventionen, som Sverige ratificerat, slår fast att alla människor har rätt till information om tobakens skadeverkningar och att erbjudas lättillgängligt stöd att sluta med tobak.

– I dag är det de som behöver det mest som erbjuds minst stöd och förebyggande åtgärder. Det är väldigt ojämlikt.

Barbro Holm Ivarsson vill att de yrkesgrupper som möter socioekonomiskt utsatta personer och psykiskt sjuka ska ta upp rökningen i motiverande samtal. Att personalen ska erbjuda rökarna stöd att sluta, till exempel genom att hänvisa till de tobaksavvänjare som finns på vård- och hälsocentraler.

– Andra viktiga insatser är prisökningar på tobak och stora, breda kampanjer om tobaksstopp, kampanjer som når alla. Detta har i andra länder visat sig vara effektiva sätt att nå även de mest utsatta grupperna, som vi annars har svårast att nå.

Mer läsning:

Folkhälsomyndighetens statistik om daglig rökning i Sverige 2016

Barbro Holm Ivarsson har skrivit manualen Rådgivning och tobaksavvänjning i psykiatri, beroendevård och socialtjänst som getts ut av Psykologer mot Tobak i samarbete med systerföreningarna Läkare, Sjuksköterskor samt Tandvård mot Tobak.